Fysiologiska principer för kroppens näring : tio föreläsningar hl̊lna vid Karolinska Institutet hösten 1886 / af Robert Tigerstedt.

  • Tigerstedt, Robert, 1853-1923
Date:
[1887]
Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Fysiologiska principer för kroppens näring : tio föreläsningar hl̊lna vid Karolinska Institutet hösten 1886 / af Robert Tigerstedt. Source: Wellcome Collection.

    88/232 (page 76)
    lieller bevisadt, att all den qvarstannadc, så.soin kött neräknado ägglivitan verkligen allagrats i kroj)pen såsom organägghvita. Det är fastmer mycket möjligt, att en del af densamma före- tinnes i kroppens safter såsom cirkulerande ägghvita och att således den ägghvita, som under de första dagarna blir qvar i kroppen, stannar der dels såsom cirkulerande, dels såsom organ- ägghvita. För denna uppfattning få vi ett stöd genom iakttagelserna öfver ägghvitesönderdelningen vid plötsligt minskad kötthalt och under de första, dagarna vid hunger. I förra fallet hafva vi sett, huru väfnaderna under de första dagarna sönderdela mera ägghvita, än som tillföres desamma, och huru det räcker en tid framåt innan qväfvejämvigt åter inträder. Till en del beror visserligen detta sannolikt på väfnadernas under den föregående rikligare födans inflytande utvecklade större förmåga att sön- <lerdela organiskt bränmaterial, men å andra sidan visa oss de försök, som vi lärde känna i början af denna föreläsning om äggbvitesönderdelningens tidsförlopp vid tillförsel af ägghvita, att denna väfnadernas sönderdelningsförmåga under loppet af ett enda dygn i högst betydlig grad rättar sig efter tillförseln, och vi kunna derför icke gerna antaga att då större mängder ägghvita sönderdelas under de första dagarna vid en minskad tillförsel, detta uteslutande skulle bero på denna flere dagar framåt bibehållna större förmåga af sönderdelning, utan den måste väl till en del hafva sin orsak i en större mängd af lätt tillgänglig och lätt förstörbar, cirkulerande ägghvita. Vidare lära oss försöken vid hunger, att sedan ett stadium inträdt då väfnaderna sjelfva måste lemna det nödvändiga ägghvitehaltiga materialet från sin egen substans, ägghvitesönderdelningen för- siggår med mycket mindre intensitet än annars, eller med andra ord, att den organiserade ägghvitan jämförelsevis långsamt afges till kroppens safter och hemfaller till förstöring. Häraf synes framgå, att den starkare ägghvitesönderdelningen vid början af hunger och vid öfvergången till en qväfvefattig föda, åtminstone till en väsentlig grad, måste bero derpå att i kroppens safter förefinnes en rikligare mängd cirkulerande ägghvita, hvilket